Först i början gillade jag inte alls att gå ut på promenad. Kallt och mörkt. Det var mycket mysigare att kissa på mjuka mattan i vardagsrummet. Varför skulle jag gå ut och bli kall och blöt om mage och tassar. Nä usch!
Min matte kan vara den mest envisa person jag vet. Det spelade ingen roll hur mycket jag stretade, i ur och skur släpade hon ut mig. Och hon vart sååååå glad när jag kissade och bajsade ute. Jag har aldrig sett och hört någon så glad över att jag kissade.
Är det så enkelt att göra någon glad genom att kissa ute så kör in vind - jag kissar väll ute då.
Jaha, nu var det dags igen, att göra matte glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar